Nytt om Lovit´

För drygt ett år sedan blev vi lyckliga fodervärdar till Rimdalens Lovit´. Hon var en osäker och mycket försiktig individ. Under förra säsongen sprang hon runt fötterna max 30m ifrån med full koll på husse och matte. Sparkade upp älgar på 30-40 m och gick över spåren utan minsta intresse. Vi la spår med blod som var väldigt läskigt. Släpade älgar i skogen med Lovit efter i koppel med hyfsat intresse, (drevskall). I november blev hennes första kontakt med gris nere i Mamimas hägn. Skällde på bra men låg långt ifrån, 10 talet meter. Snön kom och vi gick i band resten av säsongen där hon började visa intresse för vind av älg.

Sköt en gris på åtel i April och visade henne. Halvtamt intresse, mest rädd men gick ändå fram till slut och morrade åt den.
I maj beslöt vi oss för att åka till Mamima igen. Första släppet sprang hon på grisarna och höll på att bli överkörd. Sen gick vi runt i hägnet med hunden runt fötterna. Släpp 2 hittade vi grisarna åt henne och hon höll i men tappade bort dem till och från men låg i bra då hon hade kontakt. Vi smed det varma järnet och åkte ner redan en knapp månad senare. En helt annan hund. Frontade grisarna, låg nära bakom, öste på rejält, hittade på grisarna själv ganska snabbt med ett litet eget sök. Skrev om detta besök tidigare på forumet under hägnträning.



Då till verkligheten den 1 Augusti. Litet skralt eget sök med mycket stöd från husse. Vågar inte gå in i täta buskage eller tätningar. Husse får gå före.

Under en svampplockning förra veckan började Lovit´ rota med ett spår. Kom tillbaka men jag märkte att det var något spännande så jag skickade henne på spåret igen. Hon höll på en stund och började helt plötsligt driva med skall. Hon höll i 298m. Såg varken spår eller drevdjuret.

Dagen före bockpremiären gick vi 1,5 mil i skogen utan resultat, på väg till bilen då hon plötsligt får världens spel och bara försvinner som ett sträck 350m. OK? Vad har gått här? Jo en ko med kalv. Fullkomligt öste beröm över henne när hon kom tillbaka.


Så till den riktiga älgpremiären söndagen den 21 Augusti. Planen var en ny tätning vi aldrig provat då det kändes meningslöst då hon bara springer runt fötterna men skam den som ger sig. Vi hade gått kanske 5 minuter då en älg reser sig 20m framför oss inne i tätningen, Lovit´ helt ovetandes med vinden rakt i ansiktet. Nu ska vi se vad hunden gör. Älgen gick loss även detta utan Lovit´s vetskap. Lät den springa 150 meter så hon inte får ögonkontakt, då får hon vind och husse manar på allt han orkar. Tar löpan klockrent och fullt drev 300m där hon släpper. Går på igen där hon släppte och hon sticker igen 250m dock utan skall. Gör detta 3-4 ggr med samma resultat.

Det var varmt så jag lät henne vila i bilen medans vi åkte till en annan del av marken där det brukar finnas älgar. Stannar vid ett hygge där en råbock står och betar 80m in på hygget. Då det plötsligt kommer en älg ut från en tätning på hygget och ställer sig 50m från bocken. Vi har vinden rakt mot bilen. Hmmm hur gör vi detta utan rådjursdrev. Under den korta tiden har älgarna blivit 3 st. Tar kopplet i handen, passar på när ett flygplan glider över oss att ta mig ur bilen och öppnar bakluckan. Smyger mot älgarna och nu får Lovit´ vind av dem. Rusar mot älgarna som går loss. Håller henne i kopplet visar henne älgarna. Låter dem springa 200m då jag släpper. Hon driver älgarna redan när kopplet stryks av från halsen håller i 200m där det blir stopp och ett snabbt ståndskall, vidare 100m med drev över ett stort krondike där hon släpper och kommer tillbaka. Även denna gång östes beröm över hunden.

Nu ville Matte vara med och höra på älgdrev så hon fick följa med igår. Vi gick igenom samma tätning där älgarna kom ifrån dagarna innan. Denna tätning leder till en av våra mest besökta åtlar 400 m in. Släpper Lovit´. Vart tog hon vägen. Tittar på min GPS och ser att hon är 150m bort. Rotar runt i 2-3 minuter. Kommer tillbaka. Drar igen direkt och ligger ute 5 minuter och söker!!!!!!

Under de närmaste 2 timmarna ligger hon ute på konstant sök och kommer tillbaka med jämna mellan rum. Söken ligger på ett avstånd mellan 70-200m från oss. Kändes som att hon desperat ville hitta något att jaga dock utan resultat. Vi beslöt för att åka och kanske hinna gå en snabb runda där hon fick tag i älgen på premiären som en belöning för bra sök. Redan 200m innan vi kommer fram står en fjolårsälg och tittar sådär dumt på oss.
Ok nu är det mattes tur att mana henne på älgarna. Öppnar bakluckan och släpper ut henne hon sticker helt själv men matte hinner ändå tagga henne. Springer mot älgen men viker av 50m innan åt vänster. Då kommer upptaget, älgen springer in i tätningen, Lovit´hänger på med ett härligt dubbelskall 250m. Det stannar, tre mycket grova skall, förföljer 100m till utan skall släpper och går i bakspår, iaf 100m. Tar upp älgen i vind igen och går på spåret utan skall. Förföljer 200m innan hon kommer tillbaka i sina egna spår. Mattes tur att ösa beröm.

Detta kanske inte verkar så imponerande för dem som har jakt galna hundar men för Lovit är det stora framsteg.
Nu äntligen verkar det som att polletten har börjat trilla ner.

MVH En lycklig husse

Grattis till fina framsteg.
Jag förstår hur ni känner er, det är lätt att bli religös.
Jobba vidare bara för nu är hon på g.
En lite brasklapp bara.
Trötta inte ut henne för hårt, glädjen och draget ska finnas kvar när ni åker hem från skogen.
Hoppas ni får skjuta för henne när det blir lovligt.

Mvh Henrik

Nu har vi släppt Lovit´ tre gånger till. Hon har drivit älg som hon tog upp själv och drev 360 med skall. Det var två älgar och där de delade på sig slutade hon driva och kom tillbaka. Veckans andra släpp fick jag syn på en räv som låg och solade. Gick över spåret som Lovit´blev nyfiken men väldigt reserverad över. Gick 20 meter i spåret, stannade, morrade, gick sedan väldigt långsamt vidare, otroligt spårnoga och förföljde den till grytet 300m ifrån mig.

Gårdagens släpp så gick jag en runda som brukar innehålla älg såhär års. Vi hittade inte någon älg och beslöt mig för att kontrollera av mina foderautomater. Körde till andra änden av marken. Klev ur bilen och sträckte på mig. Helt plötsligt prasslade det till i vassen 3m bakom mig. En hare! Inget hon ska jaga men nu vill jag bara väcka alla jaktlustar i henne. Lovit hade då redan sett haren från bakluckan tyvärr. Släppte ut henne och hetsade på rejält. Hon drev på för fullt i 10-15 sekunder. Blev tyst en stund och sedan klämde hon ur sig ett par pip. Ok hon har gett upp var min första tanke och tittade på min GPS, såg ut som att haren hade gjort en avsprång 90 grader. Nu gick det runt runt på en yta av 50x50m fram och tillbaka över vägen. I hela 20 minuter och 2,5 km höll hon på. Skönt att hon äntligen visar lite jävla envishet men varför kommer det inga skall? Jagar hon bara med ögonkontakt? Hur skall jag gå vidare?????

En fundersam husse

Efter fem släpp utan resultat och en halvt deppig husse beslöt jag mig för att med kort varsel åka till Mamima. Många negativa kommentarer från andra jägare med det ena och andra att skaffa bättre material osv gav mig nytt bränsle

Idag började vi i Berget där Lovit avslutade sist. Vi släppte och hon gick med nosen i backen var borta en stund och kom tillbaka. Vi gick vidare och fick tips om att röra oss till den västra flanken av hägnet där de brukar ligga. Lovit sökte runt runt i det höga gräset medan vi rörde oss långsamt mot en sten då matte plötsligt sparkade upp grisarna medans Lovit tack och lov var 150m åt andra hållet. Hon kom tillbaka och fick vittring och drog som en avlöning och då kom upptaget! Vi stod kvar och lyssnade en stund och sedan rörde vi oss långsamt mot Lovit som jobbade på ordentligt. Vi kom in 20m på grisarna som gick loss och Lovit drivandes efter. Nu tillbaka till där de hade haft daglega. Vi smög upp på en utkiksplats och satte oss ner. Vilken föreställning . Hon hade nu splittrat grisarna och sprang fram och tillbaka och visste inte riktigt vilken gris hon skulle skälla på. Efter ett tag släppte hon och visade inget intresse trots ögonkontakt? Va i hela fridens nu då sa vi till varandra?! Hon vart lite orolig först då hon inte hittade oss direkt. Vi skickade på henne igen och med samma glöd igen öste hon på. Vi smög in och var 10m ifrån grisarna och lät henne hålla på i 5min sedan inkallning och koppling.

Efter en stunds vila var det dags för det sista släppet som blev ett större hägn för att få henne att söka ut lite vidare och närmare bestämt Galten. Vi gick in en bit innan vi släppte hon gjorde två korta sök inom 50 meter och kom tillbaka. Vi peppade och hon drog ut på en lång sökrunda och så kom upptaget 170m ifrån oss. Nu rörde det sig fort mot oss och så gick grisarna åt vardera håll, Lovit tappade men sökte upp dem och full jakt igen. Vi smög på och det var mitt inne i ett mycket tätt granbuskage. Plötsligt kommer en Lovit flygande ur buskaget och piper till. Fan också nu åkte hon på en smäll!!!!!!! Hon blev lite skärrad men skällde fast på ett behagligt avstånd av 20m ifrån grisarna. Vi gick in för att titta och där var inga grisar. Vi gick igenom för att visa Lovit att det inte var farligt och gav stöd. Hon sökte ut igen och hittade dem. Nu satte vi oss ner för att låta henne sköta saken i egna händer. Det gick runt runt, täta skall, utfall, på igen, morrade, skällde ja som att hon blev taggad av smällen. Efter 15 minuters jakt släppte hon självmant och kom till oss vi kopplade och gick ut.

Efter att ha varit deppig ett tag med motgångar var nu humöret på topp igen! Nu ska vi ut i skogen på söndag och se vad det har gett henne.

Det har nu blivit en del släpp med Lovit sen hägnet. Märker att hägnträningen ger en del för vår Lovit´. Hon söker bättre och längre i tid men inte i avstånd.

Har fått en kontakt i Nynäs på en mark där det fullkomligt finns gris överallt. Har fått äran att släppa 2 gånger. Första släppet var i mörker och vi kunde väl mer eller mindre handplocka vad vi släppte på. Med en hund som bara går på bakbenen i koppel och en husse och matte med vän som motar upp grisarna från åkern släpper Lovit som går som en kanonkula mot grisarna men tvärstannar 5 m innan diket där grisarna står och väntar på andra sidan på att vi ska göra bort oss. Morrar men vågar inte gå på. Vi kliver över diket och hunden försvinner iväg. Stannar och skäller 5 skall på en gris 30 talet meter ifrån oss. Fortsätter söka men väldigt nära oss. Märker på hunden att det tar mycket mental styrka. Orkar söka i 5-10 minuter efter upptaget. Springer mest runt fötterna den sista biten ca. 1 timme.

Släpp två var i söndags på dagtid, eftermiddag. Vi gick nu av en yta av 200hA med mestadels grantätningar. Redan efter 5 minuter hör vi en galt klappa med betarna en bit ifrån oss, vi var nu uppmärksammade. Hunden låg ute på sök riktigt bra, men fick inte tag i galten. Jag beslöt att vi inte skulle ge henne en allt för svår gris att jobba med och gick vidare. Transportsträcka och lite vila för Lovit´ då det var rejält varmt denna dag trots oktober månad. Vi kom fram till en av de större tätningarna på marken. Vi stannade och lät henne jobba. Hon jobbade igenom nästan hela tätningen och två "långa" sök på runt 7-8 minuter. Efter 2,5 timme utan resultat rörde vi oss mot bilen då vi plötsligt sparkar upp 2 rådjur, jag beslöt mig för att låta henne jaga dem då jag inte under några omständigheter vågar skälla på henne när hon äntligen förstår begreppet jaga i smal form. Hon tog spåret 20 sek efter att det sprungit iväg och tänkte att nu börjar hon skälla, men icke. Fick då svaret på att hon driver ENDAST med ögonkontakt med djuret. Tack och lov så släppte hon efter 50m. OK? Inte intressant? Kändes bra. Älg förföljer hon ändå upp emot drygt 300m. Vi befann oss nu 200m från bilen och var i den delen där galten hade varnat oss och sista chansen för Lovit att hitta gris. Han som jag gick med sa att din hund är som tokig. Vi gick in och kom in mitt i tätningen. Står och låter Lovit´ jobba själv. Står och småpratar då jag plötsligt hör något och petar på min kompis. Hörde du? Jaja men det är din hund som låter. Nu brakar det till ordentligt, hör tuuuunga steg och så kommer upptaget äntligen. Nu skäller MIN Lovit´ sådana mörka, grova skall att allt hår på kroppen reser sig. YES nu har hon fått tag i en riktig vild gris och den är ensam (gör segergest ). Tittar på min GPS och det är 17m till hunden. Ni vet känslan läskigt nära. Hon skäller, grisen gör utfall, Lovit´ på igen utfall, på igen. Lovit´ är arg, jävligt arg på grisen. Morrar och får ett morr tillbaka, grisen fnyser, Lovit skäller på. Vi smyger oss på för att få skottchans men vi är upptäckta. Det går loss. Lovit kommer strax därefter tillbaka och jag försöker skicka på henne igen lite försiktigt men förstår att hon inte orkar mentalt eller fysiskt och med tanke på vad arga galtar är kapabla till med en oerfaren hund så beslutar jag för att koppla.

I åtanke åt mig själv är att hon nu har sökt i 3 timmar själv och fick äntligen tag i en gris jämfört med i ett hägn där det tar minuter. Hoppas nu att hon förstår att arbete ger utdelning. Även om hon inte jobbade mer än max 1 minut på grisen har både husse och hund fått mer kött på benen. Varje möte är en erfarenhet.

Återkommer i ärendet.......

I helgen var det älgjakt. Vi kör som tradition med drevkedja och en del lösa stötande hundar. Millan gick med Lovit och jag satt på pass. Mot slutet av andra såten ropar en i drevkedjan på radion att ett ekipage älgar stod mellan mig och min passgranne ungefär 200-300 m in i skogen. Plötsligt hör jag en hund driva och jag känner igen skallet . Det var Lovit. Hon drev runt 30 sekunder innan jag hörde att min passgranne avlossade ett skott. Frågade ivrigt på radion om det var min hund som hade drivit och det stämde. Tänkte nu att det kanske var skjutet för Lovit men tyvärr hade hon valt den älg som sedan kom på husse. Nöjd men ibland har man inte turen med sig. Hon fick iaf spåra 200m på löpan innan jag släppte henne 50m innan där älgen låg. Hon tog hela spåret sådär underbart bra. Skällde några skall när hon kom fram och sedan fick hon rugga lite i älgen. Nu satsar vi på helgens jakt och hoppas på lite mer tur.

Daniel

Danne

Vi har ju kontinuerlig kontakt när det gäller jakt

Och heders till dig som berättar och håller dig aktiv på forumet Hoppas att vi får en samjakt i vinter och annars hoppas jag att ni kommer till min jaktmark i vinter!!

Griffon Nivernais Klubben har ju en "Jaktklubb " där medlemmarna kan träffas ett antal gånger /år och jaga tillsammans.Vilket föredömme de är !!!

Medlemmar träffas och trivs ihop på "minst" en jaktdag och ser hur respektive hund utvecklas under åren.

Ska det vara så svårt att inse från Styrelsen i SSKK!! Eller är det ett heders uppdrag för de som tycker att de "drar hela lasset" klubben!!

Då får man nog tänka över sitt engagemang och lämna över det till de som jobbar frivilligt och utan "belöning" i form av bjudjakter.

Vi hade ju en vice ordf tidigare som ställde och styrde och Tack och Lov är han nu satt till andra mindre viktiga uppgifter,där han hör hemma Ledamot Ungefär som att politiker i riksdagen blir landshövding i Uppsala län

Snacka om nedgradering och "att skapa något så att det har i alla fall något att göra"!! i regeringen,klubben etc etc.

Jag är nöjd, var så säker, var person på den plats den förtjänar

Ja jag är så inponerad av allt arbete ni lägger ner på Lovit! Bara kör hårt så får vi träffas i år igen fast denna gången på lite längre jakt. Kan höra med gubbarna i jaktlaget om det går bra att fler hundförare kan komma ner. Och dom brukar ju inte va så svåra så det kan nog gå bra. Fast just nu har vi dåligt med gris som ligger på marken. Fast det kan ju ändra sig. Gott om älg har vi däremot. Och vi har ju fri kalv så det finns ju alltid att jaga. Dock så finns det ju också rådjur som vi inte vill att våra hundar ska jaga... Jaktmarken är på 1000hektar och ligger utanför högsby. Att Daniel åker ner tvivlar jag inte på då han varit ner innan Men andra kanske tycker det är för långt.

Tja Andreas

Kan bara säja Kanon !!

Håkan när åker vi ner ? Det vore jättekul Andreas, jag åker utan tvekan 35 mil för att jaga hos er. Återkom med datum om det blir aktuellt! Förresten Andreas, det är en sjujäkla aktivitet på åtlarna nu så vi hoppas att allt går i lås så att du kan till oss den 19e november. Imorgon har vi älg och grispremiär i Nynäs så det blir jag och Millan som går med Lovit.

Fasen va gött att det är aktivitet på åtlarna. Ska bli väldigt kul att komma upp och jaga lite. Får hoppas att ni får tag i mycket gris och älg imorn då så det blir lite skjutet för Lovit

Det ska bort 2 kalvar till på ett område och minst 1 på ett annat så vi skulle ju ta det rätt snart men nu är det ju lite sämre med gris så vet inte hur jag ska göra. Hur passar det för er? Ska åka ner i veckan och tjära på ordentligt på massa ställen, lägga ut lite gott till dom så kanske dom kommer in och lägger sig på marken igen.

Idag var det dags att ha älgjaktspremiär på min nya mark i Nynäshamn. Jag och Millan gick med Lovit och jaktledaren med sin Jämthund.
Dagens första släpp resulterade i några få sök trots hög tillgång på rå

Såt två: Det dröjde inte länge innan Lovit hade något i nosen. Det bar iväg 100m och så kom upptaget. tittade på min gps och såg att det gick undan upp till 300m med fortsatt skall. Snart släpper hon tänkte jag. Men icke..... Hon höll i ungefär 12-15 minuter innan hon släppte och började gå tillbaka i sina egna spår. När hon hade 400m kvar trodde jag att hon hade fått något nytt i näsan och ville jaga igen. Helt plötsligt hörde vi en hund som ylade . Fan också nu är hon vilse...... Vi visslade ett par gånger och så var hon inne vid våra fötter igen. Trots en förvirrad hund var jag nu ändå jääävligt nöjd då hon hade drivit över 10 minuter MED SKALL!

Såt tre: Stod och väntade på att få släppa. Jaktledaren sa att nu släpper jag min Jämte. Efter 10 Sekunder kom upptaget 50m ifrån oss ganska ungefär där Lovit stod och hon fick vind. Nu blev det samjakt med en drivande jämthund och en Lovit i 700m. Hörde ett skott och såg att Lovit kom tillbaka. Hon hade släppt 80m ifrån där älgen sköts och låg död .
Men men man kan inte få allt men vi hade en jävligt bra dag med Lovit som hade bra sök, drev älg och till sist ändå fick lugga en älgkalv. Nu är iaf jag het som en potatis

men det är ju jättebra Daniel! Ni gick väl tillbaka i hennes löpa och lät henne spåra fram till älgen? Lät så i alla fall. Då fattar hon ju att det kan hända grejer när hon är efter dom

Kul att det börjar släppa med jakten för Lovit och att hon tar för sig mer på egen hand.
Det tyder på att ni har lyckats med hennes träning och att hennes självförtroende har ökat rejält sedan ni fick chansen att ta över henne.
Hoppas det blir något skjutet för henne, för det är ni värda.

Mvh
Henrik

Jag kan lova att jag har nog gett upp ett flertal gånger men intalat mig att man kan inte ge upp förrän man verkligen försökt!!! Sen att både folk man träffat, gamla vänner man har jagat med sen barnsben uttalar sig att man ska skjuta "skitmaterialet" och köpa ny hund, säger att livet är för kort för en dålig jakthund, att det tär i deras jägarhjärtan när de ser att man lägger ner så mycket tid på dåligt material (??????) då får jag taggarna utåt rejält. Det är ju inte direkt några slumpmässiga parningar som Lone har gjort Det har nog varit min drivkraft men visst har det tagit emot och sugit mycket energi många gånger men de ska få se . Har husse dålig energi så har hunden det med!

Jag trodde man stöttade varandra och gav råd, inte trampade på och smutskastade sina jaktkamrater (har varit med i skogen och jagat där sen jag var 1 månad gammal. Morsan bytte blöjor under klappjakten i skogen ).... Detta gav ju mig med både anledning av växande vargstam (jagar 1 mil fågelvägen från Riala, rätt sida av motorvägen tack och lov) och dålig tillgång på vilt en anledning att skaffa en jaktmark till och få nya perspektiv. Redan dag ett började den nya jaktledaren erbjuda släpp på gristäta marker, stötta och säga att vi ska nog få fart på grispiskan, oroa dig inte. Han har själv en hund som jagar som många jägare drömmer om. Han låter mig få de heta områdena att gå på. Går med och ger tips. All cred åt honom! Snacka om engagemang. Sen att detta fantastiska forum finns gör ju inte saken sämre. Alla vill ju gå sin väg men man får inte ruta in sig. Man måste lyssna på andra ibland också. Kom gärna med tips!!!!

MVH Daniel

Låter som du bytt upp dig med den nya marken
Ja varför kan inte alla bara vara ödmjuka och hjälpas åt för. Har själv blivit dissad när min wachtel sprang bort första dagen på rådjurs premiären när han va strax över ett år. Tog 2,5 dygn innan han hittades och han ville varken söka eller jaga resten av säsongen. Men det va en person som envisades att ta med antingen Ozzy eller båda Ozzy och mig på jakt. Han sa att tillslut släpper det och han börjar jaga ordentligt igen. Men trodde honom knappt för alla andra tyckte det va bättre att skaffa ny hund och att denna va förstörd och vi blev inte bjudna på så många jakter. Nu va det ju inte bättre än att han fick anaplasma efter alla fästingar han hade fått då han va borta så han blev jätte dålig och detta framkallade även epileppsi. Men har tagit det i Ozzys tackt och började med att jobba upp hans självförtroende i skogen. Efter hand så har det släppt och han jagar som han ska igen. Dock så får han fortfarande små epileppsi anfall ibland. Så han som hjälpte mig och övertygade mig om att Ozzy skulle jaga igen har fått ett stort tack för hjälpen men dom andra som gnällde innan har jag tackat nej till när dom vill att jag ska komma med mina duktiga hundar och sagt att det är bättre dom ringer nån med riktiga hundar som jagar istället för mina. Tror fortfarande inte dom fattar varför jag dissar dom nu istället. Går ju liksom inte få någon bra hund om man inte får chansen att träna och vara med och jaga... Nä riktiga vänner och jaktkamrater ställer upp i med och motgångar. Så alla i jaktlaget jag är med i får gå med sina hundar vare det är bordercolli eller jämthund Dock så brukar vi blanda duktiga och dom det inte riktigt släppt för och släppa hundar från olika håll i såtarna. Men när alla samlas sen är ju alla nöjda och glada och fått ut vad dom vill av dagen. Så jag trivs mycket bra i det här ödmjuka jaktlaget.

Andreas

Tja grabbar Kul att det äntligen händer lite på forumet!! Och framförallt!! Att man skriver och berättar vad som händer och hur man blir bemött i jaktlaget samt på bjudmarkerna! Ärlighet varar längst är ju ett gammalt koncept,och där har ni killar genom era berättelser, kört om alla andra hundförare det kan jag intyga. Hur många gånger har man inte pratat med hundförare man träffat, Och hört: Jävlar anamma!! Håll i er nu för "den här hunden kommer att, i stort sett "tömma såten" Jaha!!?? säjer man då med förundran i rösten.Nu ska det bli kul att se en riktig stjärna!!! Och resten behöver jag/ och förmodligen och inte heller ni andra berätta om Samma tråkiga slut! Neeeeej inte den här gången oxå. Danne det låter som att du äntligen fått den jaktledare du behöver, och det är jätteviktigt att man som hundförare får det förtroende man behöver i sin träning med hunden.Samt när jaktsäsongen drar igång.Ditt stöd i gamla jaktlaget är ju inget du behöver reflektera över Egocentriska pass skyttar med högsta möjliga behov att : skjuta som faan och framhäva sitt ego när det gäller fällda djur!!! Va faan finns det för dom att visa sin skicklighet förutom:fällda djur!! Oftast, och efter din beskrivning på deras attityd!!! Så skiter dom igentligen fullständigt i din hund och hennes arbete med vilt. Det är deras frustration över att de inte får framhäva sig själva som jägare!! Som gör att de kastar skit över hundförarna!! Glöm aldrig det!!!

Tycker ett bra och roligt sätt att tävla i jakt är att besöka jaktstigar. Då är det inte levande djur man skjuter på i tävlan om vem som är bäst. Sen är det roligt att ta en korv och kaffe efter och prata skit och gå igenom vad som är svårt och vad som är lättare Men tyvärr så är det ju återigen oftast bara vi ödmjuka som kan ta att man inte alltid är bäst med att svinga bössan som vågar dyka upp. Dom som tävlar med nedelagt vilt vågar ju oftast inte visa hur dom skjuter...

Andreas

I helgen tog nya jaktledaren med oss till den där grismarken igen. Idag utgick vi från en vändplan som är en av deras åtlar. Hunden drog som jag vet inte vad i kopplet redan efter 50m. Nu är hon sugen sa vi till varandra. Det tog kanske 5 minuter sen var det upptag men troligtvis ett rådjur som hon höll på med ett tag. Vi gjorde en fiskekrok och rörde oss mot bilen. Lovit springandes runt fötterna och då beslöt vi att koppla henne och gå kopplad en stund. Släppte och oj vad kul att vara lös. Fick tag i ett spår som hon rotade med en stund. Vi var nu 60m!!!!!! från bilen då det brakar lös rejält och det varar kanske 25 sekunder, är det Lovit, nej kan inte vara. Då kommer upptaget, grovt. Vi står på växeln in mot en sankmark. Låter hunden jobba medans jag smyger mig på för att få skottchans. Vem möter jag halvvägs Lovit....... Det var ingen tvekan om vad hon hade skällt på. Stank gris och hörde fnys. Manade på men hon hade liksom tappat intresset. Kopplade igen. Och släppte. Upptag ganska direkt men släpper efter 5 skall. Grisen visar sig 30m från hunden, Lovit´ tittar på den och sen mig. Går med bestämda steg efter grisen och hon sticker med drevskall men släpper efter en kort stund och kommer tillbaka.

Såhär höll vi på med 5 olika grupper gris under dagen. Här är dom husse (5 skall) och tillbaka. Är det självförtroendet som brister? Ska jag rusa in och ge stöd på plats direkt? Hägnen går ju galant när hon hittar dem, iof mindre grisar och inga stora grupper än dom hon hittar i skogen. Hon vill ju hitta dem och tycker det är kul men håller inte i. Ska man låta henne få samjaga med en erfaren hund?

Är på det stora hela är jag nöjd efter det senaste släppet då hon hittar dem själv och inte nära oss. Sen är ju varje kontakt en erfarenhet rikare.

Mot nya mål// Daniel

Va roligt att ni haft så mycket gris kontakt. Det kan ju vara flera saker som skapar detta. En sak är ju att modet sviker om det är många grisar. En annan sak kan vara att du blir mer taggad och adrenalinet flödar när det är på riktigt och kanske beter dig annorlunda än mot när ni är i hägnet. Det känner hon ju direkt och kan bli osäker av det. Så innan det har släppt riktigt för henne räcker det med minsta grej som ni gör annorlunda mot hägnet och hon kan bli osäker av det och inte riktigt veta vad hon ska göra. Och när hunden fjantar är det ju rätt lätt att bli irriterad när man vill så mycket och det gör att hunden blir ännu mer osäker och gör precis tvärt om mot vad man vill. Springer runt husses fötter och vill vara honom till lags... Ska bli spännande att se henne i verkligheten och kanske kunna ge lite tips. Ja nu är ju inte jag nått proffs utan jag tar tacksamt emot tips om mina hundar jag också. Det är ju alltid lättare att se vad någon annan gör för fel än vad man själv gör för fel.

Andreas

Det är inte så lätt det här med hundar och det som fungerar med andra hundar kanske inte alls fungerar med en annan hund.Individer Men samjakt med en annan hund kan fungera men den hunden får ju absolut inte vara för aggressiv mot grisarna.Och det kan ställa till det om hundarna triggar varandra.Man måste hur som helst förstå sin hunds egenskaper vid samjakt.Är hunden försiktig som kanske Lovit är så kan det oxå vara svårt att lämna föraren hur som helst.Den erfarna söker ut och den andra lite försiktigare blir kvar runt föraren. Men vid ståndskall på "rätt gris" kan det ju vara bra att ha en polare som stöd i det momentet. Och då kanske Lovit får den hjälp hon behöver. Håller med Andreas i det han säjer,hundar är väldigt situationsmedvetna.Och det är viktigt att som hundförare uppträda lika vare sig det är i hägn eller jakt.Men adrenalinet är ju så klart svårt att styra Dennis A berättade en rolig historia om en stövare han hade i träning i Ökersbo appropå "situations medvetenhet" hos hundar. Stövaren jagade bara rådjur och ägaren var uppgiven.De släppte in stövaren i Dennis harhägn. Och hunden jagade haren runt hägnet och sket fullständigt i rådjuren!!Klockren helt enkelt. De tränade på några gånger och allt var frid och fröjd.Ägaren åkte hem laddad för det första släppet på egna marken. Ägaren kommer tillbaka till Dennis och är helt förstörd,hunden jagar bara rådjur!!!De släpper i harhägnet och hunden jagar som en tok, klockrent och bara hare!! Dennis funderade och frågade hur han bar sig åt på hemma marken.Ägaren berätta hur han gick ut i såten och drog kopplet. :Och hur gör du här frågade Dennis.Ägaren tog sig en funderare och sa: :Jag kliver över det låga staketet och släpper. :Jaha men gör lika hemma då oxå när du släpper!Hunden fungerade kanon senare på hemmamarken visade sig och hur han löste det med staketet vete fan men ordning på hunden vart det. Detta att kliva över staketet och sedan driva hare hos Dennis var signalen för i alla fall den hunden !! Nu e de hare som gäller!! Denna historia fick i allafall mig att fundera i ett större perspektiv när det gäller injagning av hund och deras mentalitet,samarbete med föraren och de för oss omedvetna signaler vi verkligen ger till vår hund.

Kan vältillägga att jag har en kompis som har en gråhund som är väldigt duktig på gris.

Han har en bra bit med grisskinn som han låter hund få nosa på inför första släppet och genom det ger signalen till hund:

Det är detta som gäller!!! Inget annat

Jag får väl helt enkelt bygga en grind på marken där jag går igenom innan jag släpper precis som i hägnet. Klart att man är taggad i riktiga skogen och adrenalinet går upp det kan jag ju inte neka. Men samtidigt vill man ju låta hunden jobba utan att bli störd men också vill man ju kunna ge stöd om så behövs. Svårt det där. Man får helt enkelt bara köra på och testa olika saker. Är ju inte värre en så.

Daniel

Som sagt vi var ju på Harg i onsdags med Andreas, Håkan och Bert. Mina förväntningar var väl ganska låga på hunden inför dagens första släpp. När vi väl hade fått klartecken att släppa så gjorde hon inte mycket förrän vi kom in en bit i en tätning och drog iväg en ganska lång repa för att heta Lovit . Då vi plötsligt fick en grupp grisar inpå oss ett 20 talet meter. Laska i spetsen med en gråhund i hasorna och en splittrad grupp grisar runt om oss. Tittade på min GPS och såg att Lovit var på ingång. Perfekt nu ska vi se vad hunden hittar på. SÄger till Andreas att Lovit är 35m bort och är här inom några sekunder. Vi hör något prassla i granarna bakom oss och tänker nog båda två att det måste ju vara Lovit. Icke det är en gris som utmärker sig ganska tydligt med ett högt grymtande. Hinner inte ens vända mig om när jag hör Andreas skrika och motar grisen (liten årsgris, perfekt för Lovit) infrån sig och förbi mig. Var är då Lovit? Jo precis tillbaka och hack i häl, vi hetsar på henne och hon drar iväg med fullt gnisslande drevskall. Hon håller i runt 5-7 minuter innan hon släpper och kommer tillbaka.

Vi gick vidare och vips så är Laska och Lesnik ihop på något som går rakt ut mot skyttarna som sitter i östlig riktning. Vi hör ett skott och kan konstatera att det är skjutet för dem. Andreas som dagen till ära har glömt sitt minneskort till sin Garmin med karta över de nordligare breddgraderna hemma får gå i blindo och koppla upp sina hundar och sedan ta kurs mot Lovits position.

Jag och Lovit hinner inte gå mer än kanske 100m efter att vi har delat på oss innan hon börjar gå i vind och sticker iväg, hör ett skott och sen att Lovit står och skäller ståndskall hejdlöst på andra sidan bergsknallen. Ok nu har hon fått en skadad gris i nosen . Tänker i detta skede att jag måste skynda mig upp och ge stöd, vilken chans . Kommer upp på toppen och det är redan avslutat med hjälp av 2 andra hundar. Låter henne stå och ruska en stund och ger massa belöning. Det slår mig helt plötsligt att min hund har ju suttit i halsen på en annan hund över en fälld älg förra säsongen. Kallar på henne och hon kommer direkt. Har ju egentligen ingen aning om vad som har hänt men hon var ruskigt taggad .

Såt två var i Hargs egna hägn. Här ville de inte ha hundar på grund av skaderisken. Vana arga grisar som tydligen inte var att leka med. Inte tänkte jag mer på det utan tog och började gå. Hade Andreas på min högre sida och jag gåendes längst ut mot staketet. Vi hade gått en bit och lyckats få upp 4-5 grisar innan vi skulle återvända åt andra hållet tillbaka.

Vi gick och pratade och plötsligt får jag syn på en riktigt stor gris framför Andreas. Vi skriker, klappar händer och gör allt vi kan för att grisen skall gå loss. Tillslut får Andreas springa fram bakom grisen och vråla som jag vet inte vad . Grisen går loss och vi konstaterar ganska snabbt att det där va en riiiiiktigt stor gris med stooooora betar. Den slank ut mot stängslet så jag ropar på radion och säger att jag går och trycker ner den mot skyttarna utmed min flank. Stöter den en gång, två gånger och tredje gången har vi ögonkontakt. Det slog mig nu att det är bäst att ha en flyktväg om den får för sig något. Tar upp en pinne som jag slänger mot buskaget precis bakom den. Den står 30m ifrån mig med sidan till, sänkt huvud och rest knorr och ragg. Galten sätter nu full fart mot mig, morrandes och grymtande och jag inser att jag är illa ute . Vänder mig om och springer 7-8 meter mot en bergstopp, ser en stor tall med bra grenar. Gör en u-sväng och hoppar upp i trädet. Första grenen går av men lyckas häva mig upp med ena armen och upp med fötterna och ser i ögonvrån grisen stryka trädet precis under mina fötter .

Då jag inte är någon van jägare av dessa situationer ropar jag på Andreas dumt nog i radion att jag sitter i ett träd! Kan du komma hit? Måste erkänna att jag blev riktigt rädd men det var ändå spännande på något sjukt sätt. Hör bara Andreas höga skratt när han kommer gående. Andreas, cool som han är, går han igenom buskaget medans jag sitter och skakar som ett asplöv och försöker lugna mina nerver i trädet. Tar mitt mod till fånga och går ner med ett väldigt nära avstånd till Andreas hela vägen ut, längtandes till den riktiga skogen. Är rätt glad att Lovit slapp se mig skakandes i ett träd, vad sänder det för signaler ?

Dags för såt 3: Jag samt Andreas hade blivit tilldelade en lång smal udde. Vi kunde ganska snabbt konstatera att här skulle det finnas vilt. Vi släppte och Laska var borta och jobbade direkt med något. Vi gick vidare och så fick Lovit tag i något som lät på skallet att dömma som ett rådjur men släpper ganska omedelbart och kommer tillbaka. Hon gör några repor och så plötsligt skäller hon 3 grova skall. Jag rusar in men kan konstatera att hon skällt på en lega och hetsar henne och frågar vart dom tog vägen. Hon tar ett spår norr ut i en vass och får tag i något. Lesnik hakar på och de jobbar på en ganska lång stund med ett par grisar, dock var för sig mot slutet. Hon kommer tillbaka och jag skickar på henne igen. Ställer mig ute på en udde och kan konstatera att 3 grisar gått i vattnet och simmar ut till en ö. Vad gör Lovit som är världens största badkruka? Jo hon ska efter men jag är inte så förtjust i detta och kallar på henne mycket bestämt och ser på min GPS att hon kommer tillbaka.
Tyvärr får vi nu order om att vi skall avbryta såten trots att vi knappt har börjat och rör oss tillbaka.

Måste faktist ge Lovit riktigt mycket beröm för den här dagen då hon jobbade på riktigt bra med större sök, egna upptag och energi och envishet för att trycka ut grisarna mot skyttarna. Tyvärr föll det inget för henne vilket hade varit en stor bonus. Men man kan inte få allt på ett bräde!

En mycket nöjd husse

Ja det var en riktigt rolig dag det där. Det va väldigt roligt att Lovit faktiskt vågade gå efter gris själv och driva en stund. Så det är bara nöta på och leta fram grisar åt henne så ska du se att hon jagar bättre och bättre.

Lesnik däremot är ju lite tjuvaktig som ofta låter andra hundar leta upp vilt och hänger sedan gäna på drevet

Andreas